Det har g�tt 20 �r sedan "Hounds of love".
20 �r som har byggt p� myten om Kate Bushs fantastiska f�rtr�fflighet.
20 �r som f�refaller som ljus�r, �ven om det "bara" �r tolv �r sedan senaste albumet "The red shoes" kom ut.
Det h�r �r n�mligen en helt annan Kate Bush �n den som �gde det alternativa MTV (j�msides med Talking Heads "Road to nowhere") med "Running up that hill", en av 1980-talets mest inflytelserika singlar.
Det �r i och f�r sig finemang att Kate Bush har g�tt vidare, men de h�r flummiga excentriskheterna m�ste man vara ett h�rdnackat fan f�r att sv�lja.

"Aerial", uppdelad p� tv� skivor ("A sea of honey" och "A sky of honey"), f�refaller ha tv� m�lgrupper:
1) Hobbykonstn�rer, f�retr�desvis s�dana som helst jobbar med lera.
2) Ljudb�gar som s�ker ett alternativ till SACD-utg�van av Peter Gabriels "Up" att demonstera sina stereoanl�ggningar med.
Skivan �r fylld med l�jligt f�gelkvitter, teatrala barnskratt, prettotexter och f�niga titlar ("?", med en refr�ng som best�r av decimaltal, tar f�rst�s priset).
Det mest komiska, om man kan uttrycka sig s� n�r det handlar om en s�dan h�r monumental besvikelse, �r att Kate Bush med sitt �verdoserande av new age-atmosf�rer och patetiska syntsjok l�ter som Enigma.